Welcome To Humanoid City
Min första konsert var Tokio Hotels konsert i Globen, 3/4-10. Jag hade alltså ingen aning om hur det var att gå på konsert, hur det skulle kännas eller vad jag skulle förvänta mig. Jag kunde inte ha fått en bättre första live-upplevelse. Jag är inte ett sådant där fan som står och gråter på konserter- jag är bara sjukt glad, med världens leende på läpparna hela tiden. (Fast jag ska inte säga någonting om gråtande fans egentligen... ) Och det var verkligen en kväll fylld med glädje!
Jag tänkte skriva om hela dagen- verkligen skriva av mig om det här, för jag tror inte att jag riktigt har gjort det.
Det var rätt jobbigt att gå och bara vänta. Eller ja, haha, "rätt jobbigt". Jag höll typ på att få psykbryt. Efter att jag gjort iordning mig hade jag ingenting att göra, utan jag hade flera otåliga timmar framför mig, då jag verkligen bara gick runt och väntade.
Tillslut åkte vi iallafall äntligen iväg. Vi hade ståplatser- men vi köade inte lång tid alls. Som tur var fick vi bra platser ändå! Det var iskallt att stå och köa. Jag förstår inte hur fansen som köade i flera timmar överlevde- det var verkligen fucking freezing. När kön äntligen hade rört sig lite frammåt skrek vakterna åt oss att "BACKA!". Haha, gosh. Efter att de skrikit åt oss att backa några gångar blev de flesta ganska frustrerade och började ropa tillbaka.
Det var skönt när vi äntligen var inne i Globen, inne i värmen ;) (Jag hade liksom långtröja, tjocktröja och vinterjacka på mig och höll ändå på att frysa ihjäl i kön... jag dog av värmeslag under konserten sen i stället, haha!)
Det var rätt roligt att kolla på de andra fansen (nu lät jag creepy), det coolaste fanet var en Bill-kopia som stod en bit bort från oss. Känner ni till den där Mike Muller eller vad han heter? Killen i Globen var dubbelt så lik Bill, det var nästan lite läskigt.
De var försenade, konserten började vid 9 i stälelt för 8. Men de spelade musik så att man blev lite road. De spelade Kids! Snajs. Och så spelade de en annorlunda version av World Behind My Wall, even snajsier.
Så släcktes lamporna... fwuuuah. Hahaha, goosh! Det var bara sjukt sjukt sjukt. (Imma unleasch my inner fangirl now.)
Skynkena föll, ooooch när jag såg Gusti i ägget... aaaah. Scheissescheissescheisse. Jag SKREK som en idiot, det var liksom inte änns med flit, jag bara SKREK. Det var en sån sjuk känsla när jag såg dem för första gången. Jag har kollat på jag vet inte hur många intervjuver, alla dokumentärer och videor som finns, sett oräkneligt många bilder på dem, läst alla intervjuver jag kunnat hitta... och nu stod dem där! Bara några meter ifrån mig!
Herregud, tänk att jag har sett dem.
Jag skrek och sjöng som fan, hoppade och var bara så lycklig under hela konserten!
Bill var så söt och charmig, med sina tacktal till publiken. Man bara no, thank YOU! Tom såg glad och pepp ut, och jävlar jag har sett Tom Kaulitz. Kom jag på nu typ. Nej jag vet inte. Gah. Gusti var söt. I en intervju (den där han intervjuvas ensam och äntligen pratar lite) säger han "When you see, the audience is screaming... I don't know why... If they're screaming for me, I don't know". Hahaha, Gustav. Det är klart att vi skriker för honom. Mitt första fangirlskrik var till Gusti. Han tog min fangirlskrikoskuld. Hahaha.
Georg var cool med sitt långa hår. De var underbara allihopa. Det var så roligt att få skrika och sjunga med i deras låtar, och att äntligen få se dem!
Men konserten tog ju oundvikligen slut. Sadface. Jag var sjukt trött. Och varm. Jag var typ inte glad efteråt, jag hade hoppat och skrikit och lett så mycket under konserten att jag var typ utmattad. Jag hade faktiskt träningsvärk i vaderna för att jag hoppat så mycket dagen efter, hehe.
När jag kom hem drack jag massor och vatten och sedan gick jag och lade mig, och somnade direkt. Dagen efter kunde jag smälta allting.
Nu är det exakt 8 månader sedan konserten. Jag vill se dem igen! Jag hoppas att dekommer till Sverige ganska snart... men det kommer nog att dröja. De ska ju typ börja jobba på en ny skiva snart, jag är nyfiken på hur den kommer att bli. Jag tror inte att de komemr göra en skiva is til med Humanoid igen, eftersom att de experimenterade med den skivan. Jävlar vilket långt inlägg. Förlåt.
Jag kanske inte borde skrivit nu när jag är trött, det är säkert helt osammanhängande. Förlåt isåfall, jag går igenom det och ändrar imorgon ;)
Gute Nacht!
Haha, en grej, visst har Tom sjukt snygga armar? Kollade på den stora skärmen när han spelade piano för att jag skulle se hans armar. Hehe.
Jag tänkte skriva om hela dagen- verkligen skriva av mig om det här, för jag tror inte att jag riktigt har gjort det.
Det var rätt jobbigt att gå och bara vänta. Eller ja, haha, "rätt jobbigt". Jag höll typ på att få psykbryt. Efter att jag gjort iordning mig hade jag ingenting att göra, utan jag hade flera otåliga timmar framför mig, då jag verkligen bara gick runt och väntade.
Tillslut åkte vi iallafall äntligen iväg. Vi hade ståplatser- men vi köade inte lång tid alls. Som tur var fick vi bra platser ändå! Det var iskallt att stå och köa. Jag förstår inte hur fansen som köade i flera timmar överlevde- det var verkligen fucking freezing. När kön äntligen hade rört sig lite frammåt skrek vakterna åt oss att "BACKA!". Haha, gosh. Efter att de skrikit åt oss att backa några gångar blev de flesta ganska frustrerade och började ropa tillbaka.
Det var skönt när vi äntligen var inne i Globen, inne i värmen ;) (Jag hade liksom långtröja, tjocktröja och vinterjacka på mig och höll ändå på att frysa ihjäl i kön... jag dog av värmeslag under konserten sen i stället, haha!)
Det var rätt roligt att kolla på de andra fansen (nu lät jag creepy), det coolaste fanet var en Bill-kopia som stod en bit bort från oss. Känner ni till den där Mike Muller eller vad han heter? Killen i Globen var dubbelt så lik Bill, det var nästan lite läskigt.
De var försenade, konserten började vid 9 i stälelt för 8. Men de spelade musik så att man blev lite road. De spelade Kids! Snajs. Och så spelade de en annorlunda version av World Behind My Wall, even snajsier.
Så släcktes lamporna... fwuuuah. Hahaha, goosh! Det var bara sjukt sjukt sjukt. (Imma unleasch my inner fangirl now.)
Skynkena föll, ooooch när jag såg Gusti i ägget... aaaah. Scheissescheissescheisse. Jag SKREK som en idiot, det var liksom inte änns med flit, jag bara SKREK. Det var en sån sjuk känsla när jag såg dem för första gången. Jag har kollat på jag vet inte hur många intervjuver, alla dokumentärer och videor som finns, sett oräkneligt många bilder på dem, läst alla intervjuver jag kunnat hitta... och nu stod dem där! Bara några meter ifrån mig!
Herregud, tänk att jag har sett dem.
Jag skrek och sjöng som fan, hoppade och var bara så lycklig under hela konserten!
Bill var så söt och charmig, med sina tacktal till publiken. Man bara no, thank YOU! Tom såg glad och pepp ut, och jävlar jag har sett Tom Kaulitz. Kom jag på nu typ. Nej jag vet inte. Gah. Gusti var söt. I en intervju (den där han intervjuvas ensam och äntligen pratar lite) säger han "When you see, the audience is screaming... I don't know why... If they're screaming for me, I don't know". Hahaha, Gustav. Det är klart att vi skriker för honom. Mitt första fangirlskrik var till Gusti. Han tog min fangirlskrikoskuld. Hahaha.
Georg var cool med sitt långa hår. De var underbara allihopa. Det var så roligt att få skrika och sjunga med i deras låtar, och att äntligen få se dem!
Men konserten tog ju oundvikligen slut. Sadface. Jag var sjukt trött. Och varm. Jag var typ inte glad efteråt, jag hade hoppat och skrikit och lett så mycket under konserten att jag var typ utmattad. Jag hade faktiskt träningsvärk i vaderna för att jag hoppat så mycket dagen efter, hehe.
När jag kom hem drack jag massor och vatten och sedan gick jag och lade mig, och somnade direkt. Dagen efter kunde jag smälta allting.
Nu är det exakt 8 månader sedan konserten. Jag vill se dem igen! Jag hoppas att dekommer till Sverige ganska snart... men det kommer nog att dröja. De ska ju typ börja jobba på en ny skiva snart, jag är nyfiken på hur den kommer att bli. Jag tror inte att de komemr göra en skiva is til med Humanoid igen, eftersom att de experimenterade med den skivan. Jävlar vilket långt inlägg. Förlåt.
Jag kanske inte borde skrivit nu när jag är trött, det är säkert helt osammanhängande. Förlåt isåfall, jag går igenom det och ändrar imorgon ;)
Gute Nacht!
Haha, en grej, visst har Tom sjukt snygga armar? Kollade på den stora skärmen när han spelade piano för att jag skulle se hans armar. Hehe.
Kommentarer
Trackback
